Ace Frehley + 16 Second Stare på KB i Malmö, 091204
Hey!
Martin vid tangentbordet som så smått börjat landa efter fredagens madness...
Dagen började 12.30 med att jag träffade Micke Svensson som har Klubb Highway To Hell på Vinylbaren, en del av KB. Han var som bekant den som ordnade den "officiella" efterfesten till Ace Frehley's konsert med viss hjälp från Kiss Army Sweden. Vi pyntade Vinylbaren med diverse Kiss-posters från Mickes privata samling och snackade ihop oss om hur vi skulle lägga upp kvällen. Under tiden såg vi Ace's crew rodda scenen inne i konsertlokalen, vilket var väldigt kul att se. Pirrade lite i magen när man såg hans berömda Gibson Les Paul-gitarrer radas upp framför näsan.
När vi var klara stack vi hem för uppladdning, uppfräschning och en sista check i skivcaset. Klockan 18.00 möttes vi åter upp utanför KB och även Olle anslöt. Twist Action Heroes var nu kompletta och i sällskap med Micke vi gick vi in för att äta ihop med övrig personal. Hela förbandet och Ace's kompband var nu där och hade precis soundcheckat. Till vårt förtret hade Ace själv stuckit tio minuter innan vi kom för att äta i lugn och ro på sitt hotell, så det var ju lite otur. Både jag och Micke, som är de största Kiss-fanatikerna i detta sällskap, fick trösta oss med att vi ju faktiskt träffat Ace vid ett tidigare tillfälle. Men LITE retfullt kändes det allt...
Nåväl. Efter en god middag återstod en kvart till dörrarna skulle öppnas, så jag och Olle hoppade upp i DJ-båset för att vara beredda att kräma på musiken när folket började droppa in. Allt flöt enligt schemat och vi körde ganska soft klassisk rock'n'roll till en början, vilket verkade uppskattas. Folk var ju knappast där för att titta på oss! Förbandet 16 Second Stare var väl i mitt tycke inte mycket att hetsa upp sig över. Lite amerikansk nu-metal blandat med mer klassisk metal, typ Pantera. Ganska intetsägande och inte särskilt originellt. Men folk var ju knappast där för att titta på dem heller!
Mellan förbandet och Ace's gig drog vi upp volymen och tempot något och körde en hel del av Ace's egna favoritartister, bland annat The Who, Jimi Hendrix och The Beatles. Vi avslutade med Ram Jam's "Black Betty" innan det var dags för Ace att gå på. Stämningen hade nu nått kokpunkten och folk var allmänt exalterade...
BOOM! Ace inleder med "Rocket Ride" - en klar favorit för många från 1977 års "Kiss Alive II" som innehöll en sida med nya studiolåtar, bland annat denna. Utan att säga ett ljud emellan drar han direkt igång "Parasite" från Kiss-plattan "Hotter Than Hell" från 1974 och nu vet jublet inga gränser... En låt som än idag kan få igång vilken rockpublik som helst! Han fortsätter att leverera ett oerhört tight set med solomaterial och Kiss-klassiker i en skön blandning. Största överraskningen under kvällen var helt klart "Love Her All I Can" som ligger på Kiss-plattan "Dressed To Kill" från 1975. En sorgligt bortglömd pärla! De låtar som i Kiss sjungs av Paul Stanley sjöngs av trummisen, som faktiskt hade riktigt bra röst. Ingen Paul Stanley såklart, men hallå... There is only one! Överlag ska sägas att det unga kompbandet Ace hade med sig höll väldigt hög kvalitet. Duktiga musiker som bjöd på sig själva och spelade tight utan att ta fokus från Ace.
Efter "Duece", som enligt Ace är hans favoritlåt med Kiss, gick han av scenen. Folk började genast vråla efter mer och det var knappast någon som sneglade mot garderoben. Efter en väl tilltagen paus kom bandet ut igen och drog av kvällens enda extranummer. Konserten avslutades med Kiss-klassikern "Cold Gin" som arrangerats om lite i slutet. För oss som kan sin Kiss-historia var det ganska kul att få höra den klassiska avslutningen från låten "Black Diamond", så som den framfördes live under Kiss' glansdagar med Ace på knä framför Gene Simmons och Paul Stanley.
På det hela taget måste jag säga att jag var mycket positivt överraskad av hela showen. Nog för att Ace verkat pigg och fräsch på sistone, men han är också känd för att vara ganska oberäknelig. Denna fredag fanns dock inget att tvivla på. För att citera den berömda textraden ur låten "Rock Soldiers": "ACE IS BACK, AND HE TOLD YOU SO..." Det tackar vi för!
Efter konserten körde jag och Olle en halvtimmes DJ-set till inne i konsertlokalen, men de mest hängivna stormade såklart in till efterfesten i Vinylbaren. En av roddarna gav mig dock Ace's låtlista medan de packade ihop, så det var ju värt att spela för en halvtom lokal enbart för den sakens skull!
Efter detta packade vi hop och lämnade över till de som skulle DJ:a på nattklubben. Jag kutade raka vägen in till efterfesten och fortsatte DJ:a ihop med Micke, medans Olle kunde chilla med öl och de trevliga människorna som var där. Resten av kvällen flöt på bra och Vinylbaren var packad med Kiss-fans tills långt in på småtimmarna. Ace's kompgitarrist tittade till och med in en stund, vilket var oerhört kul! Han snackade med alla, var supertrevlig och jag fick min låtlista signad. En kul överraskning!
Nedan ser ni några bilder som Olle tog under konserten från DJ-båset. (Jag var alldeles för exalterad för att kunna fota...) Kvaliteten är inte den bästa, men då han glömt sin kamera i Göteborg fick vi låna en akut (tack Annie!), så han var inte riktigt bekant med modellen. För bilder från efterfesten se: http://www.rockspot.se/pages/default.aspx
Martin vid tangentbordet som så smått börjat landa efter fredagens madness...
Dagen började 12.30 med att jag träffade Micke Svensson som har Klubb Highway To Hell på Vinylbaren, en del av KB. Han var som bekant den som ordnade den "officiella" efterfesten till Ace Frehley's konsert med viss hjälp från Kiss Army Sweden. Vi pyntade Vinylbaren med diverse Kiss-posters från Mickes privata samling och snackade ihop oss om hur vi skulle lägga upp kvällen. Under tiden såg vi Ace's crew rodda scenen inne i konsertlokalen, vilket var väldigt kul att se. Pirrade lite i magen när man såg hans berömda Gibson Les Paul-gitarrer radas upp framför näsan.
När vi var klara stack vi hem för uppladdning, uppfräschning och en sista check i skivcaset. Klockan 18.00 möttes vi åter upp utanför KB och även Olle anslöt. Twist Action Heroes var nu kompletta och i sällskap med Micke vi gick vi in för att äta ihop med övrig personal. Hela förbandet och Ace's kompband var nu där och hade precis soundcheckat. Till vårt förtret hade Ace själv stuckit tio minuter innan vi kom för att äta i lugn och ro på sitt hotell, så det var ju lite otur. Både jag och Micke, som är de största Kiss-fanatikerna i detta sällskap, fick trösta oss med att vi ju faktiskt träffat Ace vid ett tidigare tillfälle. Men LITE retfullt kändes det allt...
Nåväl. Efter en god middag återstod en kvart till dörrarna skulle öppnas, så jag och Olle hoppade upp i DJ-båset för att vara beredda att kräma på musiken när folket började droppa in. Allt flöt enligt schemat och vi körde ganska soft klassisk rock'n'roll till en början, vilket verkade uppskattas. Folk var ju knappast där för att titta på oss! Förbandet 16 Second Stare var väl i mitt tycke inte mycket att hetsa upp sig över. Lite amerikansk nu-metal blandat med mer klassisk metal, typ Pantera. Ganska intetsägande och inte särskilt originellt. Men folk var ju knappast där för att titta på dem heller!
Mellan förbandet och Ace's gig drog vi upp volymen och tempot något och körde en hel del av Ace's egna favoritartister, bland annat The Who, Jimi Hendrix och The Beatles. Vi avslutade med Ram Jam's "Black Betty" innan det var dags för Ace att gå på. Stämningen hade nu nått kokpunkten och folk var allmänt exalterade...
BOOM! Ace inleder med "Rocket Ride" - en klar favorit för många från 1977 års "Kiss Alive II" som innehöll en sida med nya studiolåtar, bland annat denna. Utan att säga ett ljud emellan drar han direkt igång "Parasite" från Kiss-plattan "Hotter Than Hell" från 1974 och nu vet jublet inga gränser... En låt som än idag kan få igång vilken rockpublik som helst! Han fortsätter att leverera ett oerhört tight set med solomaterial och Kiss-klassiker i en skön blandning. Största överraskningen under kvällen var helt klart "Love Her All I Can" som ligger på Kiss-plattan "Dressed To Kill" från 1975. En sorgligt bortglömd pärla! De låtar som i Kiss sjungs av Paul Stanley sjöngs av trummisen, som faktiskt hade riktigt bra röst. Ingen Paul Stanley såklart, men hallå... There is only one! Överlag ska sägas att det unga kompbandet Ace hade med sig höll väldigt hög kvalitet. Duktiga musiker som bjöd på sig själva och spelade tight utan att ta fokus från Ace.
Efter "Duece", som enligt Ace är hans favoritlåt med Kiss, gick han av scenen. Folk började genast vråla efter mer och det var knappast någon som sneglade mot garderoben. Efter en väl tilltagen paus kom bandet ut igen och drog av kvällens enda extranummer. Konserten avslutades med Kiss-klassikern "Cold Gin" som arrangerats om lite i slutet. För oss som kan sin Kiss-historia var det ganska kul att få höra den klassiska avslutningen från låten "Black Diamond", så som den framfördes live under Kiss' glansdagar med Ace på knä framför Gene Simmons och Paul Stanley.
På det hela taget måste jag säga att jag var mycket positivt överraskad av hela showen. Nog för att Ace verkat pigg och fräsch på sistone, men han är också känd för att vara ganska oberäknelig. Denna fredag fanns dock inget att tvivla på. För att citera den berömda textraden ur låten "Rock Soldiers": "ACE IS BACK, AND HE TOLD YOU SO..." Det tackar vi för!
Efter konserten körde jag och Olle en halvtimmes DJ-set till inne i konsertlokalen, men de mest hängivna stormade såklart in till efterfesten i Vinylbaren. En av roddarna gav mig dock Ace's låtlista medan de packade ihop, så det var ju värt att spela för en halvtom lokal enbart för den sakens skull!
Efter detta packade vi hop och lämnade över till de som skulle DJ:a på nattklubben. Jag kutade raka vägen in till efterfesten och fortsatte DJ:a ihop med Micke, medans Olle kunde chilla med öl och de trevliga människorna som var där. Resten av kvällen flöt på bra och Vinylbaren var packad med Kiss-fans tills långt in på småtimmarna. Ace's kompgitarrist tittade till och med in en stund, vilket var oerhört kul! Han snackade med alla, var supertrevlig och jag fick min låtlista signad. En kul överraskning!
Nedan ser ni några bilder som Olle tog under konserten från DJ-båset. (Jag var alldeles för exalterad för att kunna fota...) Kvaliteten är inte den bästa, men då han glömt sin kamera i Göteborg fick vi låna en akut (tack Annie!), så han var inte riktigt bekant med modellen. För bilder från efterfesten se: http://www.rockspot.se/pages/default.aspx
Somnade som en stock när jag kom hem med sus i öronen och ett stort leende på läpparna! Vilken jävla dag...
Yours truly,
Martin
Twist Action Heroes
- the aces in your deck?
Yours truly,
Martin
Twist Action Heroes
- the aces in your deck?
Kommentarer
Postat av: Mikey
Tack för att ni var med och gjorde kvällen ännu bättre. Hell YEAH!!!
Trackback
