Sweden Rock Festival (Aerosmith, Danzig, Slayer m.fl.), 100610
Årets upplaga av Sweden Rock Festival bjöd på större och fetare namn än på länge, så tanken var från början en fyradagarsbiljett för oss båda, men efter noga övervägande kom vi fram till att Aerosmith faktiskt var det största dragplåstret. Visst hade det varit kul att se Billy Idol och Axl med kompband "bara för att", men ändå inte. Även om "nya" Guns n' Roses har sina kvaliteter känns det inte helt OK. Vi nöjde oss därför med varsin torsdagsbiljett. Detta beslut skulle i efterhand visa sig vara ganska förnuftigt.
Hur som helst började denna dag med att vi lämnade Malmö ungefär två timmar efter utsatt tid. (För er som känner oss var ju detta ganska väntat...) Vi hade redan då gett upp hoppet om att hinna upp till Dundertågets gig 12.15, vilket var den ursprungliga planen. Vi bestämde oss för att mer realistiskt sikta på Nazareth klockan 13.30. Detta hade vi hunnit, men när vi äntligen parkerat bilen överraskade Olle med en kylväska fylld med iskall öl - MYCKET klokt initiativ, vilket gjorde att vi snabbt tog beslutet att "man hör ganska bra på parkeringen också..."
Som synes hade vi inte direkt planerat hur övernattningen skulle gå till, så bilskrället var tänkt att fungera som hotell, bar och relaxavdelning i ett. Ett beslut som skulle visa sig vara mindre genomtänkt... Men just då sket vi rätt hårt i vilket - vi skulle för bövelen se Aerosmith!
När vi efter mycket om och men samt en köttbullstallrik senare kom in på området började det omedelbart regna. Nej, FEL. Det började PISSREGNA. Plötsligt kostade alla regnponchos mellan 50 och 100 spänn - inte OK. Vi hittade till slut en vänlig försäljare som gav bort sponsorponchos, som visserligen var förskräckligt fula, men fyllde sin funktion lika väl och bidrog till två extra öl per man i kassan!
Första bandet vi såg (från öltältet) var gamla kultförklarade Mother's Finest som gjorde vad de kunde för att lyfta stämningen från Rockscenen trots vädret. De gjorde en bra spelning, men kändes lite malplacerade i sammanhanget och fick inte precis världens bästa mottagande. Kul att se dock!
Efter detta yrade vi runt lite på området och sprang på diverse bekanta överallt. Fastnade en stund framför Death Angel på Dioscenen, som var ganska underhållande och bjöd på en härlig energi. Vi konstaterade dock snabbt att vi lika gärna kunde spara oss till Slayer's gig, eftersom de i princip gör samma grej - fast bättre.
Sagt och gjort. När Slayer så gick på stora Festivalscenen hade dessutom regnet avtagit, vilket gjorde det lite lättare att njuta av giget. De gjorde vad Slayer gör, levererade sina mest kända låtar tight och utan större missar. Det kändes inte som att de var särskilt taggade, men de är lite av den tyngre musikens motsvarighet till AC/DC. De har låtit i princip likadant sedan tidigt 80-tal och man vet exakt vad man får. Därför blir man heller aldrig besviken.
Efter Slayer var det ett sjok av mindre intressanta band, varför vi ägnade oss åt att äta och dricka mer öl ihop med ett gäng goda vänner från Malmö - mycket trevligt! Med mätta magar blev det sedan The Quireboys unplugged i Rockklassiker-tältet...
...tätt följda av självaste Danzig på Rockscenen. Danzig var kul att se och även om han sjöng riktigt bra emellanåt och bandet var grymt tight måste vi nog säga att det var ganska ointressant överlag. Hade man sett Danzig i en mindre lokal och varit inställd på att det var kvällens höjdpunkt hade det säkert uppskattats mer, men då vi mest stod och tittade på klockan i väntan på Aerosmith och redan hade börjat oroa oss för att få dåliga platser samt att det skulle börja regna igen blev det lite segt. Tyvärr.
MEN... Så var det då ääääääntligen dags för det vi betalt för och väntat på som två små gossar på Julafton - The Bad Boys Of Boston: Aerosmith! Ryktena hade gått i månader om Steven Tyler's eventuella avhopp, bråk i bandet med mera. Vi hade därför gjort vårt bästa för att ta ner förväntningarna innan. "Steven kommer säkert att sjunga skitdåligt...", "De kommer säkert att göra ett oinspirerat rutingig..." och "Vi får vara glada att vi får se dem innan de lägger av..." gick snacket innan. Well...
Ridån faller till ett öronbedövande vrål från över 20,000 personer och de kickstartar med en bländande version av "Love In An Elevator", tätt följd av 70-talsklassikern "Back In The Saddle"... Ord är överflödiga. Steven var coolare, sexigare och snyggare än vad någon vågat hoppas i sina vildaste fantasier. Om han sjöng bra? Han sjöng inte bara "bra" - han var Gud på scenen. Allt bråk verkade vara bortglömt (åtminstone för stunden) och vi fick privilegiet att uppleva ett spelsuget Aerosmith i högform som fullständigt sopade mattan med allt motstånd. Setlist:
Sovplats då? Ja, att sova två vuxna män i en bil (om än kombi) är inte att rekommendera. Så mycket kan vi konstatera. Så Olle fick äran att utnyttja Hotell Bil efter eget huvud, medan ett gäng snälla extramammor från Malmö uppgraderade Chaufför Martin till presidentsviten...
Där bjöds det minsann på handsprit, ett rosa leopardtäcke och fesljummen kräftost - det ni!
Twist Action Heroes
Hur som helst började denna dag med att vi lämnade Malmö ungefär två timmar efter utsatt tid. (För er som känner oss var ju detta ganska väntat...) Vi hade redan då gett upp hoppet om att hinna upp till Dundertågets gig 12.15, vilket var den ursprungliga planen. Vi bestämde oss för att mer realistiskt sikta på Nazareth klockan 13.30. Detta hade vi hunnit, men när vi äntligen parkerat bilen överraskade Olle med en kylväska fylld med iskall öl - MYCKET klokt initiativ, vilket gjorde att vi snabbt tog beslutet att "man hör ganska bra på parkeringen också..."
Som synes hade vi inte direkt planerat hur övernattningen skulle gå till, så bilskrället var tänkt att fungera som hotell, bar och relaxavdelning i ett. Ett beslut som skulle visa sig vara mindre genomtänkt... Men just då sket vi rätt hårt i vilket - vi skulle för bövelen se Aerosmith!
När vi efter mycket om och men samt en köttbullstallrik senare kom in på området började det omedelbart regna. Nej, FEL. Det började PISSREGNA. Plötsligt kostade alla regnponchos mellan 50 och 100 spänn - inte OK. Vi hittade till slut en vänlig försäljare som gav bort sponsorponchos, som visserligen var förskräckligt fula, men fyllde sin funktion lika väl och bidrog till två extra öl per man i kassan!
Första bandet vi såg (från öltältet) var gamla kultförklarade Mother's Finest som gjorde vad de kunde för att lyfta stämningen från Rockscenen trots vädret. De gjorde en bra spelning, men kändes lite malplacerade i sammanhanget och fick inte precis världens bästa mottagande. Kul att se dock!
Efter detta yrade vi runt lite på området och sprang på diverse bekanta överallt. Fastnade en stund framför Death Angel på Dioscenen, som var ganska underhållande och bjöd på en härlig energi. Vi konstaterade dock snabbt att vi lika gärna kunde spara oss till Slayer's gig, eftersom de i princip gör samma grej - fast bättre.
Sagt och gjort. När Slayer så gick på stora Festivalscenen hade dessutom regnet avtagit, vilket gjorde det lite lättare att njuta av giget. De gjorde vad Slayer gör, levererade sina mest kända låtar tight och utan större missar. Det kändes inte som att de var särskilt taggade, men de är lite av den tyngre musikens motsvarighet till AC/DC. De har låtit i princip likadant sedan tidigt 80-tal och man vet exakt vad man får. Därför blir man heller aldrig besviken.
Efter Slayer var det ett sjok av mindre intressanta band, varför vi ägnade oss åt att äta och dricka mer öl ihop med ett gäng goda vänner från Malmö - mycket trevligt! Med mätta magar blev det sedan The Quireboys unplugged i Rockklassiker-tältet...
...tätt följda av självaste Danzig på Rockscenen. Danzig var kul att se och även om han sjöng riktigt bra emellanåt och bandet var grymt tight måste vi nog säga att det var ganska ointressant överlag. Hade man sett Danzig i en mindre lokal och varit inställd på att det var kvällens höjdpunkt hade det säkert uppskattats mer, men då vi mest stod och tittade på klockan i väntan på Aerosmith och redan hade börjat oroa oss för att få dåliga platser samt att det skulle börja regna igen blev det lite segt. Tyvärr.
MEN... Så var det då ääääääntligen dags för det vi betalt för och väntat på som två små gossar på Julafton - The Bad Boys Of Boston: Aerosmith! Ryktena hade gått i månader om Steven Tyler's eventuella avhopp, bråk i bandet med mera. Vi hade därför gjort vårt bästa för att ta ner förväntningarna innan. "Steven kommer säkert att sjunga skitdåligt...", "De kommer säkert att göra ett oinspirerat rutingig..." och "Vi får vara glada att vi får se dem innan de lägger av..." gick snacket innan. Well...
Ridån faller till ett öronbedövande vrål från över 20,000 personer och de kickstartar med en bländande version av "Love In An Elevator", tätt följd av 70-talsklassikern "Back In The Saddle"... Ord är överflödiga. Steven var coolare, sexigare och snyggare än vad någon vågat hoppas i sina vildaste fantasier. Om han sjöng bra? Han sjöng inte bara "bra" - han var Gud på scenen. Allt bråk verkade vara bortglömt (åtminstone för stunden) och vi fick privilegiet att uppleva ett spelsuget Aerosmith i högform som fullständigt sopade mattan med allt motstånd. Setlist:
- Love In An Elevator
- Back In The Saddle
- Walkin' The Dog (Rufus Thomas-cover)
- Falling In Love (is Hard on the Knees)
- Livin' On The Edge
- Jaded
- Kings And Queens
- Cryin'
- Joey Kramer trumsolo
- Lord Of The Thighs
- Joe Perry gitarrsolo
- Stop Messin' Around (Fleetwood Mac-cover)
- I Don't Want To Miss A Thing
- Sweet Emotion
- Baby, Please Don't Go (Big Joe Williams-cover)
- Draw The Line
Extranummer: - Dream On
- Walk This Way
- Toys In The Attic
Med andra ord en perfekt mix av 70-talsklassiker blandat med MTV-hits. Jag tror inte vi behöver säga mer. Det sägs att bilder säger mer än tusen ord, så vi har därför fått den stora äran att publicera några bilder tagna av vår goda vän Amanda Stiverius, som till skillnad från Martin KAN fotografera. Enjoy:
Sovplats då? Ja, att sova två vuxna män i en bil (om än kombi) är inte att rekommendera. Så mycket kan vi konstatera. Så Olle fick äran att utnyttja Hotell Bil efter eget huvud, medan ett gäng snälla extramammor från Malmö uppgraderade Chaufför Martin till presidentsviten...
Där bjöds det minsann på handsprit, ett rosa leopardtäcke och fesljummen kräftost - det ni!
Twist Action Heroes
Tokigheterna fortsätter i afton...
Som om det inte vore nog med Sweden Rock Festival i torsdags och ett välfyllt svettigt dansgolv igår på Debaser skruvar vi upp tempot ytterligare ikväll och höjer temperaturen inför de stundande Göteborgsfestivalerna som drar igång på torsdag ute i Frihamnen...
Vi slår upp dörrarna till Vinylbaren på KB redan klockan 20.00 och fram till nattklubben öppnar klockan 00.00 kör vi alltså förfest inför Metaltown, West Coast Riot och Pier Pressure. Vi kommer såklart att spela musik från band som ska spela/har spelat på nämnda festivaler och vi kommer även att lotta ut lite fribiljetter. Är du det minsta intresserad av musik är detta alltså inget du vill missa!
Lite andra små överraskningar kan det kanske också bli, men det får du ju inte veta om du inte tittar förbi... Så jag antar att vi ses ikväll, eller hur?
Twist Action Heroes
Vi slår upp dörrarna till Vinylbaren på KB redan klockan 20.00 och fram till nattklubben öppnar klockan 00.00 kör vi alltså förfest inför Metaltown, West Coast Riot och Pier Pressure. Vi kommer såklart att spela musik från band som ska spela/har spelat på nämnda festivaler och vi kommer även att lotta ut lite fribiljetter. Är du det minsta intresserad av musik är detta alltså inget du vill missa!
Lite andra små överraskningar kan det kanske också bli, men det får du ju inte veta om du inte tittar förbi... Så jag antar att vi ses ikväll, eller hur?
Twist Action Heroes
Låtom oss frälsa dig i afton på Debaser!
Ikväll håller den för säsongen färska rockklubben med det lätt ironiska (?) namnet Jesus Saves hov på Debaser här i Malmö. Klubbens idé är olika temakvällar med fokus på betydelsefulla epoker inom (främst) den amerikanska rockmusiken. Ikväll är temat 80-tal, vilket innebär att slicka välproducerade monsterhits kommer att trängas med opolerad och skitig sleazerock - kommer bli ett grymt tema!
Oavsett om du föredrar Heuy Lewis & The News eller Guns n' Roses lovar vi att göra vad vi kan för att du ska dansa dig svettig! Uteserveringen är öppen hela natten, så kom och ta en paraplydrink och låtsas att du är i Miami eller varför inte i L.A.? Vi kommer stå för soundtracket till denna nostalgitripp tillsammans med bl.a. Kristian Anshelm, som tagit initiativet till klubben och står bakom arrangemangen.
Vi kommer direkt från Sweden Rock Festival där vi såg Aerosmith sopa mattan med all eventuell konkurrens igår, så vi känner oss extra inspirerade att få bjuda på lite gamla godingar ikväll.
Vi hoppas verkligen du är sugen på att festa och dansa tillsammans med oss ikväll!
Ses där alla fina människor...
Twist Action Heroes
Oavsett om du föredrar Heuy Lewis & The News eller Guns n' Roses lovar vi att göra vad vi kan för att du ska dansa dig svettig! Uteserveringen är öppen hela natten, så kom och ta en paraplydrink och låtsas att du är i Miami eller varför inte i L.A.? Vi kommer stå för soundtracket till denna nostalgitripp tillsammans med bl.a. Kristian Anshelm, som tagit initiativet till klubben och står bakom arrangemangen.
Vi kommer direkt från Sweden Rock Festival där vi såg Aerosmith sopa mattan med all eventuell konkurrens igår, så vi känner oss extra inspirerade att få bjuda på lite gamla godingar ikväll.
Vi hoppas verkligen du är sugen på att festa och dansa tillsammans med oss ikväll!
Ses där alla fina människor...
Twist Action Heroes
Copenhagen Live (Rammstein, Slash m.fl) i Amager Strandpark, 100602
Vi hade helt och hållet räknat med att stå över Copenhagen Live, då vi missade tidningen Metros tillfälliga erbjudande om att köpa biljetter för 149 kronor och fullprisbiljetterna kändes lite väl dyra med tanke på alla andra festivaler och konserter som är på gång. Så blev det dock inte. En vänlig själ som kommit över två fribiljetter med tillhörande VIP-pass tyckte att vi gjort oss förtjänta av dessa och SKÄNKTE dem till oss. Vi bockar och tackar ödmjukast för detta! We owe you a big one (du vet vem du är)...
När vi kom till Köpenhamn strax efter lunchtid stod solen högt och det var perfekt högsommarväder. En pastasallad med ljummen öl har inte smakat så gott på länge... Fan vad man har längtat efter solen! Underbart.
Väl inne på festivalområdet kom vi precis lagom till Slash's gig, som faktiskt var den primära anledningen till att vi åkt dit. Trots en ganska avslagen picnicstämning på området gick gubben in och brände av ett hitfyrverkeri som var svårt att motstå och de mest hängivna fansen längst framme vid scen väckte snabbt slöfockarna i gräset till liv. Låtarna från senaste plattan fick överraskande bra mottagande, men störst jubel såklart när Slash fjäskade loss rejält med både "Sweet Child O' Mine" samt "Paradise City". Sångaren Myles Kennedy och kompbandet Cocaine Tounge var förvånansvärt bra och till med nämnda Guns n' Roses-dängor funkade riktigt fint i deras tappning.
Efter denna eminenta spelning var det dags att hitta VIP-området som var fint placerat så man kunde se båda scenerna ganska bra. Ren gräsmatta, rena toaletter med rinnande vatten, helstekt gris och nästan halva priset på ölen - det sög INTE! Kanske inte vad man skulle kalla traditionell festivalstämning, men who gives a fuck!? Livet kändes just då väldigt lätt att leva!
Medan vi låg i gräset och njöt av sol, iskall öl och grillat spelade bland annat Bullet For My Valentine och gamla Skunk Anansie (någon som minns?). Bullet For My Valentine gjorde ett bra gig, även om deras musik troligen gör sig bäst i mörker, men emokidsen såg nöjda ut ändå. Vad beträffar Skunk Anansie däremot säger vi bara en sak: Bäst före 1996. Detta band var något av det pinsammaste och sämsta framträdande vi någonsin sett på en så stor scen... Kan fan räkna upp ett antal demoband från Malmö som är betydligt bättre!
Tidigare har man ändå kunnat höra Skunk Anansie's "Weak" eller "Hedonism" på radion och få lite sköna flashbacks från högstadiet. Men aldrig mer. Efter att ha sett deras sångerska Skin desperat hoppa runt och försöka engagera en totalt ointresserad publik och samtidigt missa var och varannan ton kommer vi bara att må dåligt av deras musik framöver. Hon som var stencool på 90-talet borde låtit oss leva på det minnet.
Kvällens överraskning var desto roligare och kom strax efter att Skunk Anansie äntligen slutat spela, nämligen danska Black City som Olle skrivit om tidigare. Vi hade trott att deras "Summertime" var en one-hit-wonder, men ikke! Det var faktiskt en av de tråkigare låtarna under deras intensiva gig på den lilla scenen. De överraskade oss totalt med flera riktigt bra låtar, så nu ser vi fram emot skivan och lite höstgig i Sverige. Hoppas de lyckats fånga sin härliga energi i inspelningsstudion!
Vad hände sen...? Just det! Ännu ett danskt band gick upp på stora scen, nämligen Volbeat. Inga större överraskningar direkt. Volbeat är ett band som har en handfull riktigt bra låtar, men de blir lätt enformiga i längden och känns lite smått överskattade. Hemmapubliken gav dock bra support och det lyfte såklart även bandet lite.
Avslutningsvis var det så dags för übertyska Rammstein, som väl knappast behöver presenteras. Det finns egentligen inte så mycket att säga om deras gig heller mer än att det var hårt som fan, välregisserat och varmt. Detta då det konstant brann någonstans på scenen i en och en halv timme. Snacka om show! Mycket underhållande att se även om man inte är ett inbitet fan. Det är ju inte varje dag man ser killar som går runt med eldkastare samtidigt som de vrålar på tyska...
Efter detta var det dags att åka hem och sova. Sommarens första festival avklarad och det med besked! Solbränna, salongsberusning och flottig mat - check! Är det någon som har VIP-pass över till fler festivaler går det bra att höra av sig...
VIP Action Heroes
När vi kom till Köpenhamn strax efter lunchtid stod solen högt och det var perfekt högsommarväder. En pastasallad med ljummen öl har inte smakat så gott på länge... Fan vad man har längtat efter solen! Underbart.
Väl inne på festivalområdet kom vi precis lagom till Slash's gig, som faktiskt var den primära anledningen till att vi åkt dit. Trots en ganska avslagen picnicstämning på området gick gubben in och brände av ett hitfyrverkeri som var svårt att motstå och de mest hängivna fansen längst framme vid scen väckte snabbt slöfockarna i gräset till liv. Låtarna från senaste plattan fick överraskande bra mottagande, men störst jubel såklart när Slash fjäskade loss rejält med både "Sweet Child O' Mine" samt "Paradise City". Sångaren Myles Kennedy och kompbandet Cocaine Tounge var förvånansvärt bra och till med nämnda Guns n' Roses-dängor funkade riktigt fint i deras tappning.
Efter denna eminenta spelning var det dags att hitta VIP-området som var fint placerat så man kunde se båda scenerna ganska bra. Ren gräsmatta, rena toaletter med rinnande vatten, helstekt gris och nästan halva priset på ölen - det sög INTE! Kanske inte vad man skulle kalla traditionell festivalstämning, men who gives a fuck!? Livet kändes just då väldigt lätt att leva!
Medan vi låg i gräset och njöt av sol, iskall öl och grillat spelade bland annat Bullet For My Valentine och gamla Skunk Anansie (någon som minns?). Bullet For My Valentine gjorde ett bra gig, även om deras musik troligen gör sig bäst i mörker, men emokidsen såg nöjda ut ändå. Vad beträffar Skunk Anansie däremot säger vi bara en sak: Bäst före 1996. Detta band var något av det pinsammaste och sämsta framträdande vi någonsin sett på en så stor scen... Kan fan räkna upp ett antal demoband från Malmö som är betydligt bättre!
Tidigare har man ändå kunnat höra Skunk Anansie's "Weak" eller "Hedonism" på radion och få lite sköna flashbacks från högstadiet. Men aldrig mer. Efter att ha sett deras sångerska Skin desperat hoppa runt och försöka engagera en totalt ointresserad publik och samtidigt missa var och varannan ton kommer vi bara att må dåligt av deras musik framöver. Hon som var stencool på 90-talet borde låtit oss leva på det minnet.
Kvällens överraskning var desto roligare och kom strax efter att Skunk Anansie äntligen slutat spela, nämligen danska Black City som Olle skrivit om tidigare. Vi hade trott att deras "Summertime" var en one-hit-wonder, men ikke! Det var faktiskt en av de tråkigare låtarna under deras intensiva gig på den lilla scenen. De överraskade oss totalt med flera riktigt bra låtar, så nu ser vi fram emot skivan och lite höstgig i Sverige. Hoppas de lyckats fånga sin härliga energi i inspelningsstudion!
Vad hände sen...? Just det! Ännu ett danskt band gick upp på stora scen, nämligen Volbeat. Inga större överraskningar direkt. Volbeat är ett band som har en handfull riktigt bra låtar, men de blir lätt enformiga i längden och känns lite smått överskattade. Hemmapubliken gav dock bra support och det lyfte såklart även bandet lite.
Avslutningsvis var det så dags för übertyska Rammstein, som väl knappast behöver presenteras. Det finns egentligen inte så mycket att säga om deras gig heller mer än att det var hårt som fan, välregisserat och varmt. Detta då det konstant brann någonstans på scenen i en och en halv timme. Snacka om show! Mycket underhållande att se även om man inte är ett inbitet fan. Det är ju inte varje dag man ser killar som går runt med eldkastare samtidigt som de vrålar på tyska...
Efter detta var det dags att åka hem och sova. Sommarens första festival avklarad och det med besked! Solbränna, salongsberusning och flottig mat - check! Är det någon som har VIP-pass över till fler festivaler går det bra att höra av sig...
VIP Action Heroes
Examensprov i afton på Distortion!
Ikväll kommer vi verkligen att ge allt för publiken, då det är dags för säsongens sista läxförhör i rockhistoria på Distortion. Det blir ett brutalt examensprov med de grymmaste låtarna från 50-tal till nutid. Allt ifrån AOR till dödsmetal - precis som vanligt!
Efter att det ringt ut inatt vid 05-snåret tar Distortion ett välförtjänt sommarlov, då rektor Örjan med lärjungar tänker förkovra sig inom samtliga ämnen för att kunna vara tillbaka i höst större, starkare och elakare än någonsin...
Men i afton blir det först och främst en värdig terminsavslutning!
(Glöm inte att mutor till lärarna i form av öl eller annan flytande föda är välkommet!)
23.00 ringer det in, kom i tid...
Twist Action Teachers
Men i afton blir det först och främst en värdig terminsavslutning!
(Glöm inte att mutor till lärarna i form av öl eller annan flytande föda är välkommet!)
23.00 ringer det in, kom i tid...
Twist Action Teachers
The Slide på Klubb Horns Up Sweden i Malmö, 100528
Denna kväll var lite speciell då vi äntligen fick spela skivor samma kväll som våra vänner i The Slide skulle lira. Vi värmde upp publiken så gott det gick innan giget och körde ett specialintro till bandet som vi snott från det klassiska albumet "Kick Out the Jams" med MC5 - effektfullt och passande!
The Slide levererade precis som vanligt ett intensivt och tight set, men de bjöd till något alldeles extra denna kväll med hela sex (!) nya låtar som inte spelats live innan - kaxigt!
Alla i bandet var på ett lysande spelhumör och rent musikaliskt var det nog det bästa gig vi sett med dem hittills. Kalle sjöng ruggigt bra och var ovanligt uppsluppen mot publiken, Totte var allmänt galen samtidigt som han spelade riktigt snygga baslicks, Jonas larmade på i bästa John Bonham-anda och radarparet Philip/Fredde beväpnade med feta bluesriff från helvetet verkar inte kunna göra något fel. Enda smolket i glädjebägaren var ett avbrott på cirka fem minuter då en förgrening slutade fungera mitt i en låt, men shit happens. Alltid trist när tekniken strular.
För er som missat det är The Slide dessutom med på den samlingsskiva som medföljer senaste numret av Classic Rock Magazine (med Keith Richards på omslaget). De lovprisas alltså nu även i en världens största rocktidningar - inte illa! Kom ihåg att de är 22 bast...
Klicka på länken för att se deras uppdaterade hemsida.
Well, efter denna urladdning var stämningen god och vi fortsatte spela plattor till stängningsdags, då festen fortsatte på KB...
Twist Action Heroes
The Slide levererade precis som vanligt ett intensivt och tight set, men de bjöd till något alldeles extra denna kväll med hela sex (!) nya låtar som inte spelats live innan - kaxigt!
Alla i bandet var på ett lysande spelhumör och rent musikaliskt var det nog det bästa gig vi sett med dem hittills. Kalle sjöng ruggigt bra och var ovanligt uppsluppen mot publiken, Totte var allmänt galen samtidigt som han spelade riktigt snygga baslicks, Jonas larmade på i bästa John Bonham-anda och radarparet Philip/Fredde beväpnade med feta bluesriff från helvetet verkar inte kunna göra något fel. Enda smolket i glädjebägaren var ett avbrott på cirka fem minuter då en förgrening slutade fungera mitt i en låt, men shit happens. Alltid trist när tekniken strular.
För er som missat det är The Slide dessutom med på den samlingsskiva som medföljer senaste numret av Classic Rock Magazine (med Keith Richards på omslaget). De lovprisas alltså nu även i en världens största rocktidningar - inte illa! Kom ihåg att de är 22 bast...
Klicka på länken för att se deras uppdaterade hemsida.
Well, efter denna urladdning var stämningen god och vi fortsatte spela plattor till stängningsdags, då festen fortsatte på KB...
Twist Action Heroes
