.

Torsdagskvällen ägnade vi åt att samlas hos Martin i goda vänners lag, för att sedan traska ner till Banco de la Musica på Stortorget i Malmö där Klubb Kick-start huserar. Hela tre band hade för avsikt att underhålla denna afton och det tyckte vi ju inte att vi kunde missa.

Missade större delen av Golden Rocket Pony's spelning gjorde vi tyvärr i alla fall, då vi såklart kom iväg senare än vad som var tänkt. Vi hann höra och se för lite av dem för att göra en rättvis bedömning, men det lilla vi hann uppfatta var väl inte direkt vår kopp te. Vi säger därmed inte att det nödvändigtvis var ett dåligt gig. 
 
Så äntrade Emmerald Park scenen. För det första måste belysningen kommenteras. Statiskt ljus gör ingen glad. För det andra var ljudmixen ganska grötig med lite väl genomträngande basljud, vilket var dåligt. Blev dock bättre under konsertens gång.

Band som är alldeles för skolade är oftast tråkiga. Introt var absolut helt OK och fick till och med upp Olle från den asgoa plyschsoffan inne på den gamla banken, men när det kom till tredje låten som enbart kändes slätstruken och menlös förlorades intresset. Närmast sörjande uppskattade det, få andra. Likaså fjärde låten, som också var ointressant. Kanske bättre på skiva? Detta får kollas upp. Enligt bandet var det första spelningen på 1,5 år - fine - men materialet håller dessvärre inte. "Move bitch, move" får sammanfatta det hela.

Så var det slutligen dags för The Medicinal Storytellers. Hur beskriver man då dem på ett bra sätt? Rock'n'Reggae? Benryckarrock? När vi ser detta gäng känner vi plötsligt ett enormt ointresse för hela grejen att genrebestämma musik. Lite samma känsla som vi fick när vi såg alldeles lysande Katzenjammer från Norge förra sommaren. Dessutom gör deras medryckande låtar att belysningsbehovet sedan länge är glömt och förlåtet. Jazzig Reggae'n'Roll? Bara att kapitulera.

Martin vill också att det noteras att batteristen trummar endast i kalsonger, vilket han tyckte var ytterst komiskt. Men det säger väl mer om hans humor... En för övrigt "sinneslöst" tight trummis som följs av en dito basist. Kan också vara de tu som utgör grunden till de snygga övergångarna, bryggorna och sticken. Allt ihop toppas av inspirerat gitarrspel samt ett finfint samspel mellan de båda vokalisterna Kristin och Fredde.

På det hela taget en kul kväll! Alltid kul att se nya band, även om inte allt faller en i smaken.

Twist Action Heroes

PS. Olle som gick vidare efter konsertens slut vill bara poängtera att om grannarna klagade så var det för att de för ovanlighetens skull inte kunde höra "Welcome To The Jungle" för sjuttioåttonde gången på Klubb Stairway To Heaven inne på Centiliter & Gram. DS.