.

Igår kväll halkade jag mig ner till KB för att fördriva min måndagskväll med lite hårdrock. Då jag aldrig sett något av dessa band tidigare var jag helt nollställd och hade inga förväntningar alls, vilket brukar vara bra. Då kan man för det första inte bli särskilt besviken och för det andra är det lättare att ta in nya intryck.

Först ut var Malmöbandet Chains, vilka i Sweden Rock Magazine nummer 57 (2009) påstods ha släppt "Årets demo" - inte illa! Jag kan absolut förstå varför. Då många unga rock-/hårdrocksband idag väljer att satsa på glam/sleaze och lägger mer pengar på sina scenkläder än på instrument och utrustning, känns det nästan befriande att se dessa killar som går åt motsatt håll. Chains satsar på att skriva starka låtar med fokus på bra musicerande och refränger som fastnar efter en lyssning. Att ha den trendigaste stilen verkar de skita fullkomligt i, utan de förlitar sig på sin kompetens som musiker. Och kompetens finns onekligen i bandet! De levererade ett oerhört tight set med blixtrande gitarrsolon, tunga basgångar och klockren stämsång. Mycket väl godkänt.

Kan ärligt säga att Chains stil inte riktigt är min smak, då jag som bekant är svag för lite "skitigare" musik, men gillar du klassisk AOR med inslag av metal kommer detta garanterat bli ett av dina kommande favoritband! Ge dem några år och de kan vara ett av toppnamnen på Sweden Rock Festival - det är jag övertygad om.

Lyssna på Chains: http://www.myspace.com/chainsband/
 
Så till Gotthard, kvällens huvudakt och tillika Schweiz största (enda?) bidrag till rock-/metalscenen. För det första måste jag bara säga en sak: Gotthard kan vara världens fulaste bandnamn. Med det sagt går vi raskt vidare. Att Gotthard är ett rutinerat band råder det ingen tvivel om och även här rör det sig om herrar som satsar mer på att faktiskt låta bra än att ha "rätt" image. Ska man beskriva deras stil skulle jag nog säga såhär: Ta fem extremt duktiga musiker (sex, om man räknar den inlånade keyboardisten). Sno lite från AC/DC, lite från Led Zeppelin, lite från Deep Purple och krydda med en släng av i princip alla band som räknas till det man brukar kalla New Wave Of British Heavy Metal. Kör detta i en mixer och toppa sedan med män i mustascher och lugg - då har du Gotthard!

Med en enorm spelglädje och energi vinner man dock många hjärtan och det märktes inte minst på det massiva publikstödet. Ett packat KB en måndag är ett betyg så gott som något! Inte ens när de bryter av med ett 15 minuter långt akustiskt parti tappar publiken intresset, utan skrålar med konstant - imponerande! Även om Gotthard inte heller är min kopp te måste jag ge dem med beröm godkänt. Man kan inte förneka ett band bestående av skickliga musiker som bjuder på oförfalskad spelglädje i nästan två timmar och dessutom gör det med bravur. Då får man bortse från Bröderna Lejonhjärta-frisyrer och Village People-mustascher. Faktiskt.

För stiltips: http://www.gotthard.com/ 

En oväntat trevlig måndag måste jag säga!

Martin
Twist Action Heroes