Hardcore Superstar + Dia Psalma på KB i Malmö, 091210
Gott folk!
Det har varit dåligt uppdaterat senaste dagarna, då vi minst sagt haft fullt upp... Nu är det skärpning och kontinuerlig uppdatering kommer hädanefter vara regel snarare än undantag.
I torsdags förra veckan var vi på KB för att kolla in Hardcore Superstar och Dia Psalma. En udda kombination kan tyckas och jo, det var det nog fler som tyckte... Lite som Champagne till en mosbricka. Eller som Coca-Cola till anklever. Wierd hur man än ser på saken.
Dia Psalma gick hur som helst på scen inför ett halvtomt golv på utsatt tid. Gott så. Till att börja med ska sägas att våra vänner i Malmöbandet Stripped först var utannonserade som förband, men efter diverse turer fick Dia Psalma istället denna uppgift, vilket alltså tillkännagavs i ett väldigt sent skede. Ett antal entusiaster och en och annan som var tonåring i mitten på 90-talet visade dock sin uppskattning för detta band som gjorde sitt bästa av denna otacksamma uppgift.
Trots ganska grötigt ljud och det svala mottagandet öste Dia Psalma på med sina gamla trallpunkhits, men hur gärna jag än vill hylla dem av nostalgiska skäl måste det sägas att deras musik inte riktigt stått emot tidens tand. "Kalla Sinnen", "Tro Rätt, Tro Fel" och vissa av de andra gamla dängorna gick väl hem hyfsat hos delar av publiken, men det var tydligt att det mestadels var rockers/hårdrockare på plats som enbart var intresserade av Hardcore Superstar. Tyvärr. För rent musikaliskt gjorde Dia Psalma ett bra gig. Tror dock att Stripped med sin sleazerock hade gått bättre hem hos publiken just denna kväll, även om de är totalt okända i jämförelse med Dia Psalma.
Väl dags för Hardcore Supertstar hade stämningen börja ta sig rejält. Det var relativt trångt i lokalen och många vänner och bekanta till Vic Zino, bandets gitarrist från Malmö, ville såklart visa sin support. Detta var tydligt ett flertal gånger under konserten då sångaren Jocke Berg uppmanade publiken att ge Vic extra support på "hemmaplan", vilket folk inte var sena att haka på.
Hur som helst. Med en relativt färsk kanonplatta i bagaget inledde bandet med "Beg For It" tätt följd av "Into Debauchery", båda från senaste albumet. Bra ljud, ruskigt tight. Sedan var det gasen i botten hela vägen... Bandet verkade vara på exceptionellt bra humör då internskämten och pikarna mellan medlemmarna haglade under konserten. De uppvisade dessutom en tydlig spelglädje som inte kändes påklistrad. Extra roligt blev det då trummisen Adde ett flertal gånger lämnade över trumstockarna till en av medlemmarna i bandets crew och började gå runt på scenen och skåla med publiken. Vid ett tillfälle lämnade han även över trummorna till Jocke Berg, som fick avsluta en låt. Väldigt oväntat och sjukt kul.
Jag har sett Hardcore Superstar 5-6 gånger och de har aldrig gjort ett dåligt gig. Jag måste nog ändå säga att detta var ett av bandets bättre (kanske det bästa?) gig jag sett. Vic har med den senaste plattan i ryggen växt in i rollen som bandets gitarrist på allvar sedan han tog över efter Thomas Silver förra året och det märks att han trivs i rollen. Alla som träffat Vic privat kan intyga att detta är en ödmjuk och mycket trevlig kille som verkligen lever för musiken till 100%, vilket syns tydligt även på scen. Lite synd bara att han slutat med fläkten han alltid hade när han spelade med Malmöbandet Crazy Lixx - den hade blivit lite av ett trademark...
För att sammanfatta det hela var det som sagt ett mycket bra gig. Hardcore Superstar är rutinerade killar och det märks. Adde är en av Sveriges bästa rock-/hårdrockstrummisar och ihop med Martin Sandvik utgör de en stenhård och ruskigt tight rytmsektion. Martin glöms ofta bort, men det måste framhållas att han är en jävligt vass bassist och låtskrivare. Vic var som sagt i sitt esse och det var kul att notera att han vågat sätta lite personlig touch på många av solona i de gamla låtarna! Sist men inte minst Jocke Berg... Alltså, vilken jävla sångare han är! Han bara öppnar truten och levererar. Var får han den rösten ifrån? Tycker faktiskt att han är underskattad som sångare, rent tekniskt. Han har ett förbannat stort register och har med åren även blivit en riktigt skicklig publikdomptör.
Efter att bandet gjort klart för oss alla att de minsann inte firar några söndagar var stämningen hos publiken på topp och vad man kunde höra efteråt verkade alla överens om att det var en jävligt bra spelning. Enda klagomålen vi uppfattade och faktiskt är beredda att skriva under på var att ljudet var lite för lågt. Visst, decibelregler hit och dit, men LITE mer kräm hade inte gjort något!
För bilder från kvällen se: http://www.rockspot.se/pages/default.aspx
Twist Action Heroes
- we don't celebrate Sundays either!
Det har varit dåligt uppdaterat senaste dagarna, då vi minst sagt haft fullt upp... Nu är det skärpning och kontinuerlig uppdatering kommer hädanefter vara regel snarare än undantag.
I torsdags förra veckan var vi på KB för att kolla in Hardcore Superstar och Dia Psalma. En udda kombination kan tyckas och jo, det var det nog fler som tyckte... Lite som Champagne till en mosbricka. Eller som Coca-Cola till anklever. Wierd hur man än ser på saken.
Dia Psalma gick hur som helst på scen inför ett halvtomt golv på utsatt tid. Gott så. Till att börja med ska sägas att våra vänner i Malmöbandet Stripped först var utannonserade som förband, men efter diverse turer fick Dia Psalma istället denna uppgift, vilket alltså tillkännagavs i ett väldigt sent skede. Ett antal entusiaster och en och annan som var tonåring i mitten på 90-talet visade dock sin uppskattning för detta band som gjorde sitt bästa av denna otacksamma uppgift.
Trots ganska grötigt ljud och det svala mottagandet öste Dia Psalma på med sina gamla trallpunkhits, men hur gärna jag än vill hylla dem av nostalgiska skäl måste det sägas att deras musik inte riktigt stått emot tidens tand. "Kalla Sinnen", "Tro Rätt, Tro Fel" och vissa av de andra gamla dängorna gick väl hem hyfsat hos delar av publiken, men det var tydligt att det mestadels var rockers/hårdrockare på plats som enbart var intresserade av Hardcore Superstar. Tyvärr. För rent musikaliskt gjorde Dia Psalma ett bra gig. Tror dock att Stripped med sin sleazerock hade gått bättre hem hos publiken just denna kväll, även om de är totalt okända i jämförelse med Dia Psalma.
Väl dags för Hardcore Supertstar hade stämningen börja ta sig rejält. Det var relativt trångt i lokalen och många vänner och bekanta till Vic Zino, bandets gitarrist från Malmö, ville såklart visa sin support. Detta var tydligt ett flertal gånger under konserten då sångaren Jocke Berg uppmanade publiken att ge Vic extra support på "hemmaplan", vilket folk inte var sena att haka på.
Hur som helst. Med en relativt färsk kanonplatta i bagaget inledde bandet med "Beg For It" tätt följd av "Into Debauchery", båda från senaste albumet. Bra ljud, ruskigt tight. Sedan var det gasen i botten hela vägen... Bandet verkade vara på exceptionellt bra humör då internskämten och pikarna mellan medlemmarna haglade under konserten. De uppvisade dessutom en tydlig spelglädje som inte kändes påklistrad. Extra roligt blev det då trummisen Adde ett flertal gånger lämnade över trumstockarna till en av medlemmarna i bandets crew och började gå runt på scenen och skåla med publiken. Vid ett tillfälle lämnade han även över trummorna till Jocke Berg, som fick avsluta en låt. Väldigt oväntat och sjukt kul.
Jag har sett Hardcore Superstar 5-6 gånger och de har aldrig gjort ett dåligt gig. Jag måste nog ändå säga att detta var ett av bandets bättre (kanske det bästa?) gig jag sett. Vic har med den senaste plattan i ryggen växt in i rollen som bandets gitarrist på allvar sedan han tog över efter Thomas Silver förra året och det märks att han trivs i rollen. Alla som träffat Vic privat kan intyga att detta är en ödmjuk och mycket trevlig kille som verkligen lever för musiken till 100%, vilket syns tydligt även på scen. Lite synd bara att han slutat med fläkten han alltid hade när han spelade med Malmöbandet Crazy Lixx - den hade blivit lite av ett trademark...
För att sammanfatta det hela var det som sagt ett mycket bra gig. Hardcore Superstar är rutinerade killar och det märks. Adde är en av Sveriges bästa rock-/hårdrockstrummisar och ihop med Martin Sandvik utgör de en stenhård och ruskigt tight rytmsektion. Martin glöms ofta bort, men det måste framhållas att han är en jävligt vass bassist och låtskrivare. Vic var som sagt i sitt esse och det var kul att notera att han vågat sätta lite personlig touch på många av solona i de gamla låtarna! Sist men inte minst Jocke Berg... Alltså, vilken jävla sångare han är! Han bara öppnar truten och levererar. Var får han den rösten ifrån? Tycker faktiskt att han är underskattad som sångare, rent tekniskt. Han har ett förbannat stort register och har med åren även blivit en riktigt skicklig publikdomptör.
Efter att bandet gjort klart för oss alla att de minsann inte firar några söndagar var stämningen hos publiken på topp och vad man kunde höra efteråt verkade alla överens om att det var en jävligt bra spelning. Enda klagomålen vi uppfattade och faktiskt är beredda att skriva under på var att ljudet var lite för lågt. Visst, decibelregler hit och dit, men LITE mer kräm hade inte gjort något!
För bilder från kvällen se: http://www.rockspot.se/pages/default.aspx
Twist Action Heroes
- we don't celebrate Sundays either!
Kommentarer
Trackback
