Ny vecka, nya tag...

En helt ledig helg har förlöpt för oss båda och vips så var det måndag igen. Inte så mycket att orda om. Det har gått lite trögt med bloggandet senaste veckan och det får det väl göra ibland. Har inte hänt så mycket som varit värt att skriva om faktiskt. Jag köpte en hel hög med nya skivor i fredags, vilket dock var gött! Blev lite nytt godis och några gamla klassiker. En av plattorna som äntligen införskaffades var den fina samlingen "This One's For Rock'n'Roll" med Hanoi Rocks, som jag länge gått och sneglat på.

Hanoi Rocks är ett band som "alltid" funnits i mitt medvetande (minns dem redan från gamla OKEJ-tidningar när jag var liten), men som jag inte lyssnade in mig på ordentligt förrän jag och Olle började umgås. Han var rätt inne på dem när vi lärde känna varandra hösten 2007 och det var en av de första konserterna vi gick på tillsammans på KB i februari 2008. Eftersom bandet upplöstes kort efter den turnéen är jag jävligt glad att vi var där.

Hanoi Rocks är verkligen legendariska och var extremt stilbildande när de slog igenom under tidigt 80-tal. De inspirerade minsann giganter som Mötley Crüe och Guns n' Roses i början av deras karriärer, men har naturligtvis även inspirerat många andra band som exempelvis våra älskade Backyard Babies.

Ryktena och skrönorna om dessa galningar är oändliga, men att de levt hårt och gått igenom en hel del under årens lopp är då inte att ta miste på. Konstanta medlemmar har endast varit gitarristen Andy McCoy och frontmannen Michael Monroe - i övrigt har bandmedlemmar kommit och gått. Och tyvärr även dött. Deras trummis Razzle blev ju 1984 tragiskt ihjälkörd av ingen mindre än Vince Neil från ovan nämnda Mötley Crüe när de kom på den briljanta idéen att köra bil efter ett massivt alkohol- och drogintag. Illa.


Låten "Tragedy" ovan är från debutplattan "Bangkok Rocks Saigon Shocks Hanoi Rocks" som släpptes 1981. Som det står att läsa i boken som följde med samlingsplattan: "In years to come, people would come to call their music glam, trash, punk, rock, metal, pop...you name it. Monroe and McCoy called it rock'n'roll." Tycker det sammanfattar deras stil och attityd ganska väl, då de har ett väldigt säreget sound som mycket riktigt är svårt att sätta etikett på.

Då deras äldre plattor inte är helt lätta att hitta på CD kan jag varmt rekommendera samlingen om du inte redan har den. Den sammanfattar hela deras karriär ganska väl och är dessutom snyggt paketerad, vilket alltid är kul för oss som fortfarande köper skivor!

Martin
Twist Action Heroes


They sure (did?) rock...

Jag har snöat in totalt på tidiga Aerosmith den senaste tiden och deras 70-talsplattor har gått varma hemma i spelaren. Lätt att man glömmer bort vilket fantastiskt jävla bra rockband de faktiskt var en gång. Inte för att jag har något emot deras senare plattor med tillhörande videos, men det är något visst med deras tidiga sound. Så rått och naket, men ändå så tight.

Man måste även påpeka att redan de tidiga låtarna är fantastiskt välskrivna och snyggt arrangerade. Som en liten reminder från deras tidiga karriär kan ni här nedan se en liveupptagning av låten "Train Kept A-Rollin'" från TV-programmet The Midnight Special, 1974:

  

Just denna låt är faktiskt en cover med en mycket intressant historia. Den skrevs redan 1951 och har även spelats av bland annat Led Zeppelin, men vill du fördjupa dig i detta kan du läsa mer på exempelvis Wikipedia

Som helhet tycker jag nog efter noga övervägande att "Rocks" (1976) är deras bästa platta, då den är jämnast. Den är dock tätt följd av "Get Your Wings" (1974), vilken jag tycker är grymt underskattad. Många tycker att "Toys In The Attic" (1975) är deras bästa, men jag tycker den är något mer ojämn. Den har kanske de största hitsen, men är som helhet svagare än ovan nämnda verk.

Den självbetitlade debuten (1973) är ju självklart ej heller att förglömma med bland annat klassikern "Mama Kin", som av många troligen är mer känd i Guns n' Roses' tappning. Även deras sista 70-talsverk "Draw The Line" (1979) innehåller en del guldkorn. Därefter tog andra intressen för stora utrymmen och det blev mer sex and drugs än vad det blev rock'n'roll.

Det ska understrykas att jag även gillar deras senare plattor, framför allt "Pump" (1989) och "Get A Grip" (1993), men just idag vill jag slå ett hårt slag för det Aeroemith presterade på 70-talet och rekommenderar alla med minsta intresse av rockmusik att kolla in alla de plattor jag nämner ovan. Är du inte redan frälst så kommer du att bli det - tro mig!

Vill avsluta med en livevideo till från Maryland, 1977:



Denna låt är en av favoriterna från "Rocks" och än idag kan man ju inte annat än att ryckas med i svänget och önska att man var där. Låt oss nu bara hoppas att Steven Tyler tar sig i kragen och dyker upp på Sweden Rock Festival i sommar.

Hur sliten Tyler än må vara finns det fan INGEN som kan ersätta honom. Det vore som att plocka bort Paul Stanley eller Gene Simmons från Kiss. Eller se Nirvana utan Kurt Cobain. Nej tack. Är Steven i Karlshamn är jag också i Karlshamn - ses vi längst fram?

"Throw me in the slam, catch me if you can!"

Martin
Twist Action Heroes 


Snart helg igen minsann!

Då var det snart fredag igen och just imorgon innebär det att vi ställer oss bakom skivspelarna i Vinylbaren på KB. Som vanligt utlovas en vild blandning av musik och vi hoppas naturligtvis att du är där för att lysa upp vår tillvaro med ett allmänt okristligt beteende!

Ett band som vi relativt nyligen upptäckt heter The Soulshake Express och det kommer garanterat att spelas något ur deras repetoar imorgon. Fantastiskt jävla bra band! Nedan kan du lyssna på deras låt "Gypsy Daughter":



I väntan på att den alltid lika efterlängtade fredagen ska infinna sig tycker vi att du ska gå in på Spoitify och lyssna mer på detta grymma band. De har inte släppt så jättemycket, men allt som finns att få tag på är värt att köpa!

 Twist Action Heroes


Kattmänniska?

Hey!

Då var man tillbaka i verkligheten efter lite skön och välförtjänt ledighet... Det roliga med denna veckan är ju dock att det snart är helg igen!

Satt i söndags kväll hos en polare och kollade in den fantastiska Tarantino-rullen "Inglourious Basterds", som jag inte sett sedan den gick på bio. Mindes då att jag under bion blev helt obsessed av David Bowie's låt "Cat People (Putting Out The Fire)" som förgyller en av slutscenerna i detta mästerverk. Denna besatthet återuppväcktes med omedelbar verkan när jag nu såg om filmen, så denna låten har gått på repeat nu i två dagar:

David Bowie – Cat People [Putting Out The Fire]

Kattmänniska som man är gör det ju inte saken sämre att låten ursprungligen skrevs för filmen "Cat People" som kom 1982 - en film som nog är mer kult än bra, men som jag ju bara måste se nu!

Nu måste jag yla med i refrängen en gång till... Tur man har snälla (döva?) grannar!

Martin
Twist Action Heroes

Classic and epic!

Det finns ballader och det finns ballader. En del ballader är bara äckligt smöriga och framkallar spykänslor, men det finns också ballader som ger rysningar längs hela ryggraden i kombination med matchande gåshud på armarna. Dessa låtar är väldigt lätträknade, men när man väl hör dem vet man direkt.

För mig personligen handlar detta oftast om vad sångaren kan förmedla med sin röst, naturligtvis i kombination med en stark melodi. Texten bör också ha en djupare mening än det klassiska "I love you, I miss you, I wanna hold you blablabla..." och gärna beröra något laddat ämne.



Låten "She Talks To Angels" från The Black Crowes' debutalbum "Shake Your Money Maker" (1990) är precis en sådan ballad som man bara älskar. Det är ju bara så jävla bra!

The Black Crowes - Shake Your Money Maker

Gillar du videon med originalversionen ovan finns det även en akustisk version som är ruskigt bra. Den hittar du på länken nedan:

The Black Crowes – She Talks To Angels - acoustic

Intet öga torrt...

Martin
Twist Action Heroes

Good morning sunshine...

En intensiv helg innebär ofta ett uppvaknande a la furioso på måndagsmorgonen.

Yada yada yada... Här kommer en lista, modell kortare (som sig bör), för ett gott uppvaknande.

God måndagmorgon

Olle
Twist Action Heroes


Elektroniska nallebjörnar!?

Ett svenskt band med en väldigt intressant historia är Teddybears. De släppte sitt debutalbum "You Are Teddybears" redan 1993 och har sedan dess aldrig gjort vad folk förväntat sig. Redan på debuten kunde man ana lite elektroniska inslag mellan de hysteriska trummorna och en bassist med en slapteknik som fick Flea i Red Hot Chili Peppers att låta som en Valiumpumpad pensionär. Mycket har hänt sedan dess. De elektroniska inslagen är idag synonyma med Teddybears sound och de har hunnit samarbeta med många tunga namn inom den svenska artisteliten. Ett antal stora radiohits har det minsann också blivit på vägen.

Nu är det snart dags för Stockholms nallebjörnar att släppa en ny skiva och detta uppmärksammas på ett intressant sätt... Varje vecka tills Teddybears släpper sitt kommande album "Devil's Music" i slutet av denna månaden ger Discobelle dig en exklusiv remix eller mash up av låtarna från plattan. Lyssna här:

http://www.discobelle.net/2010/03/10/teddybears-rocket-calculator/

Klicka gärna runt lite på Discobelle's hemsida och läs om vad de pysslar med. Detta kanske inte intresserar de av våra läsare som enbart lyssnar på rock/hårdrock/metal, men har du minsta intresse av elektronisk musik så har Discobelle massor att erbjuda!

Ska bli kul att höra Teddybears' originalversioner när plattan släpps, så man kan jämföra med remixarna... Tills dess: Skruva upp basen och crank it up!

Martin
Twist Action Heroes

Queens Of The Foo Fighting Mustasch...

Hörde och såg en låt med danska bandet Black City för ett par dagar sedan. Det lät som en blandning av Queens Of The Stone Age, Foo Fighters och - inte helt oväntat - Mustasch.
  
Referenserna återfinns också till viss del i videon till låten "Summertime", som har en skön melodi och känns lite lagom sommarsvängig. Kallar man sig Black City och låter Mustasch så måste man, i alla fall i min värld, se till att leverera för att det inte ska bli pannkaka - och det tycker jag nog att dessa danska skallar gör. Ska bli intressant att höra mer, sökte lite, men hittade ingen info om kommande släpp.



Efter att ha lyssnat på låten några gånger känns det som en låt som kommer ligga i spellistan ett par veckor och sedan försvinna bort i bruset. Kanske plockas den upp om några år och påminner om svunna, goda tider. Hur som helst kommer den att spelas i Vinylbaren den 19 mars...

Olle
Twist Action Heroes

Upphittat: Bortglömd låt!

Satt och slösurfade igår som man gör om kvällarna i väntan på att vädret ska tillåta att man umgås med folk utomhus. Kom då plötsligt att tänka på en låt jag var helt såld på när den kom, men som jag inte hört på flera år. Den heter "No Ticket" och bandet heter Headswim. Check it out:



Denna låten har jag på en samlingsskiva som jag fick gratis till en Kerrang!-tidning sommaren 1998 och jag fastnade för den direkt. Det är något hypnotiserande med låtens sound. Headswim finns tyvärr inte på Spotify och enligt vad jag läst mig till blev de inte långvariga på sitt skivbolag (Sony Music) på grund av uteblivna kommersiella framgångar. Tråkigt. Det finns dock en torftig (icke officiell?) MySpace-sida - alltid något:

http://www.myspace.com/headswim 

Tänkte detta kunde vara en soft start på veckan och en liten kontrast till min senaste text om Dark Funeral. Från satanisk och ödesmättad black metal till soft och stämningsfull indie...

Martin
Twist Action Heroes


Det finns som bekant fredagar och lördagar...

...sedan finns det söndagar och måndagar. De är inte alltid lika roliga. Då kan man skriva en låt om det också...

Thåström – Söndagmåndagsång

Även det kan vara hjärtskärnade vackert. Ibland.

Martin
Twist Action Heroes

Saturday night's alright for fighting!

Hey rockers and rollers...

Efter en kul kväll igår som började på Horns Up Sweden med ett ösigt framträdande av Lizzy Insane och avslutades med tokdans på KB, har man nu hämtat krafterna efter en tur på stadens gator... Total lycka över fem ynka plusgrader - sjukt... Måtte det hålla i sig nu!

Har glömt att uppmärksamma att Bruce Kulick (gitarrist i Kiss 1984-1996) har släppt en ny platta - dåligt av mig! Jag skämmes. Detta är ett rockigt alster och roligast av allt är att Gene Simmons' (Kiss) son Nick Simmons gästsjunger på en låt! Något han gör jävligt bra och över alla tänkbara förväntningar. Alltid roligt med positiva överraskningar... Lyssna själva:

Bruce Kulick – Hand Of The King

Hela plattan är bra och gästas även av bland annat Gene Simmons själv samt John Corabi (ex-Mötley Crüe, ex-Union m.m.). Tunga namn. Den ligger i sin helhet på Kulick's hemsida och är värd en genomlyssning och naturligtvis ett köp om den faller dig i smaken.

http://www.kulick.net/

Vet fortfarande inte vart det bär av i afton. Men känner jag mig själv rätt lär det väl sluta på KB även inatt...! Inte utan att man blivt kallad "inventarie" både en och två gånger, haha...

Well, ha en fin lördagskväll gott folk - det tänker jag ha!

Martin
Twist Action Heroes

Lite fredagspepp!

Vi som inte befinner oss i alperna och bryter armar och ben, utan sitter hemma i Sverige och lider av allmän tristess, kan ju behöva lite pepp inför helgen...

Jag lägger därför upp en låt som i sin mästerliga enkelhet är en riktig partystarter! Hörde den första gången när jag såg Guy Ritchie's kultrulle "RocknRolla" på premiären för snart två år sedan och har gillat den sedan dess. Varsågoda:



The Subways är väl inget band jag direkt räknar till mina favoriter i övrigt, men denna låten är fan grym! Några enkla ackord, världens simplaste text och inget särskilt unikt sound - men den har ändå det "lilla" som gör att den fastnar i huvudet och framför allt blir man glad av den. En typisk låt man lyssnar på när man kommer hem en fredag och egentligen är så jävla trött, men vägrar sitta hemma och därför behöver lite extra adrenalin. För som ni redan vet är jag ingen fredagsmysare direkt, haha!

 

Horns Up Sweden

Ikväll är det Horns Up Sweden på Happy Bar med Malmöbandet Lizzy Insane på scen, så det blir väl till att traska dit och kolla läget. Har aldrig sett dem, så det ska bli intressant. Pontus Snibb från Bonafide spelar skivor efter giget, så det blir nog fett. Jag hoppas vi ses där?

Vad som händer imorgon återstår att se...

Martin
Twist Action Heroes


The Devil's on vacation?

Nej, men däremot Satan Takes A Holiday är namnet på ett förbannat bra band som släppte sin debutplatta förra året. När jag och Olle inte har möjlighet att ses kvällen innan ett DJ-gig brukar vi sitta på MSN och skicka förslag till varandra på lite nya låtar att spela. Nu senast var detta ett band som Olle skickade till mig som jag faktiskt missat helt och jävlar i helvete vad jag missat...! Han skickade låten "Missy" till mig och när jag drog på den var det som att få en smäll på käften - vilken otrolig energi!



Satan Takes A Holiday är ett sådant band man önskar att man upptäckte oftare. De har kanske inte världens mest unika sound, men de har ett driv och en attityd som inte går att motstå. De spelar vad jag brukar kalla för "benryckarrock", vilket innebär att benen omedvetet börjar rycka spasmiskt i takt när man hör musiken - en sann kvalitetsstämpel om ni frågar mig, haha!

Ska man försöka beskriva dessa energiska herrar skulle jag nog säga att de låter som en salig blandning av The Hives, Franz Ferdinand och lite bob hund (ja, faktiskt!). Krydda sedan den mixen med en släng av tidiga Mando Diao samt ett och annat 80-talsinspirerat gitarrsolo så är du i närheten av Satan Takes A Holiday. Sjukt bra är det i alla fall.

De var för övrigt nominerade i kategorin "Årets rock/metal" på P3 Guld-galan som gick av stapeln tidigare i veckan. Ett pris jag nog kan tycka de varit förtjänta av, men bättre lycka nästa år! Efter att ha lyssnat igenom hela plattan ett par gånger är detta en annan låt jag fastnat för:



Man måste ju älska en låt som innehåller följande textrader:

"I want my money back, give me my money back!
You want an explanation, I want a penetration!"

Haha, så kan man ju också välja att se på saken... En bra låt är det oavsett vad man tycker om texten. Detta kommer att bli en platta som kommer att spelas mycket känner jag. Inte minst när vårsolen väl behagar titta fram...

Martin
Twist Action Heroes


Utanför ramarna?

Hej vänner!

Denna helgen har varit extremt lugn med mina mått mätt. I fredags låg jag hemma i soffan och läste äntligen ut en bok som tagit mig alldeles för lång tid. Jag satt också på nätet och letade lite ny musik för att vidga mina vyer lite. Jag är den förste att erkänna att jag är ganska insnöad på rock/hårdrock, men ibland hittar man pärlor helt utanför sin ordinarie smak. Jag kan egentligen tycka om vilken musik som helst så länge den är framförd med någon form av känsla och inte känns "tillverkad på beställning". I fredags hittade jag en sådan pärla och hans namn är John Mayer. Denna kille är en fantastisk låtskrivare och en grymt duktig gitarrist. Detta är verkligen musik att softa till, men det var ju precis vad jag gjorde i fredags...



På lördagen blev det ett par öl med min gode vän Totte (för övrigt bassist i The Slide) och innan vi som vanligt hamnade på KB kom vi att diskutera just fenomenet med musik utanför dina normala referensramar som plötsligt bara tilltalar dig utan att du kan förklara det. Kan vara en röst, en text eller vad som helst. Då tipsade han mig om bandet White Lies, vilket är ett typiskt band som ingen av oss kanske skulle ta till sig under "fel" omständigheter, men som av olika skäl bara kändes så rätt just för stunden. Låten "Unfinished Business" är grymt bra och har en text som går rakt in i hjärtat.

White Lies – Unfinished Business

Man måste våga gå utanför sina egna gränser ibland. Man måste våga ge nya saker en chans. För man kan upptäcka grejer som gör livet lite bättre. Tror bestämt det är vad man i allmänhet kallar utveckling?

Martin
Twist Action Heroes


Take me!

Har på sistone insett att låten "Take Me" från 1976 års "Rock And Roll Over" är en av Kiss' mest underskattade och bortglömda låtar. Så jävla bra riff, snygga taktbyten och en sexdrypande text (såklart) där Paul Stanley nästan överträffar Gene Simmons i snuskiga ordlekar. Kort sagt: Bredbent klassisk rock'n'roll när den är som bäst!

Kiss – Take Me


Kiss - Rock And Roll Over


"The radio is playin'. Her fingertips are strayin'. Her mama didn't know she was there."

Martin
Twist Action Heroes


The Beatles liksom...

Såhär i all julstress är det lätt att glömma bort självklara saker. Som att The Beatles faktiskt är ett av världens bästa band genom tiderna. Vissa klassiska band och artister är så självklara för allmänheten att folk tar dem för givet och glömmer hur många de faktiskt påverkat med sin musik.

I min brinnande passion för musik söker jag hela tiden nya kickar, nya band och artister som får en att känna den där känslan som inte går att sätta fingret på. När man bara vet hur jävla bra det är. Ungefär som när man inser att man är riktigt förälskad i någon. Man bara vet. Detta sökande blir dock jobbigare med åren och med dagens digitala möjligheter finns det så mycket att ta in att man till slut bara ger upp. Då är det skönt med band som The Beatles. De gör dig aldrig besviken.





Martin
Twist Action Heroes

Them XX

Så. Ett par dagar sent har jag äntligen Backyard Babies "Them XX" i min ägo.
Kort om bokxen. Väldigt kort eftersom det börjar bli hetsstress, möte med Distortion's crew om en liten stund (läs: nu... Sorry Örjan!). Distortion som för övrigt kommer att bli helt suveränt med Black Lucia nu på lördag. Som Jeppe skulle sagt: Var där eller var rektangulär...

Hur som helst, kortfattat var det. Tänker inte säga att skiva ett (av tre) är en bra introduktion till Backyard Babies, för det kommer alla recensenter att hävda. Av större intresse är de andra två skivorna som innehåller en hel massa riktigt goa godbitar och b-sidor, till exempel en liveversion av Hanoi Rocks' "Taxi Driver". "Fashion (changes with you)" och "Devil-May-Care" är två andra finfina pärlor som jag nästan helt hade glömt bort.

Det enda som grämer mig med 20-års sammanfattningen är att jag inte får se reaktionen på alla Karlstadsrockers, Partille-Johnnys etc. till tonerna av remixade "Babylon", "Minus Celsius" (Killers, Kings of Leon - det nya - och övriga 2009-discorockband: Gott Nytt År. Gå och lägg er.), "Dysfunctional Professional", "The Mess Age" och "Fuck Off And Die". Ni som uppskattar Rusiak-mixen på "Dysfunctional Professional" - som alltså också är med här - kommer älska det!

Har inte tagit mig tid att kolla in DVD:n än. Och boken har jag bara bläddrat igenom. Blir en lång kväll. Slutligen måste jag bara extremt kort nämna "This Is How The World Ends". Och avsluta med Dizzy Reed... Så.

Olle
Twist Action Heroes

RSS 2.0