.

Jag har snöat in totalt på tidiga Aerosmith den senaste tiden och deras 70-talsplattor har gått varma hemma i spelaren. Lätt att man glömmer bort vilket fantastiskt jävla bra rockband de faktiskt var en gång. Inte för att jag har något emot deras senare plattor med tillhörande videos, men det är något visst med deras tidiga sound. Så rått och naket, men ändå så tight.

Man måste även påpeka att redan de tidiga låtarna är fantastiskt välskrivna och snyggt arrangerade. Som en liten reminder från deras tidiga karriär kan ni här nedan se en liveupptagning av låten "Train Kept A-Rollin'" från TV-programmet The Midnight Special, 1974:

  

Just denna låt är faktiskt en cover med en mycket intressant historia. Den skrevs redan 1951 och har även spelats av bland annat Led Zeppelin, men vill du fördjupa dig i detta kan du läsa mer på exempelvis Wikipedia. 

Som helhet tycker jag nog efter noga övervägande att "Rocks" (1976) är deras bästa platta, då den är jämnast. Den är dock tätt följd av "Get Your Wings" (1974), vilken jag tycker är grymt underskattad. Många tycker att "Toys In The Attic" (1975) är deras bästa, men jag tycker den är något mer ojämn. Den har kanske de största hitsen, men är som helhet svagare än ovan nämnda verk.

Den självbetitlade debuten (1973) är ju självklart ej heller att förglömma med bland annat klassikern "Mama Kin", som av många troligen är mer känd i Guns n' Roses' tappning. Även deras sista 70-talsverk "Draw The Line" (1979) innehåller en del guldkorn. Därefter tog andra intressen för stora utrymmen och det blev mer sex and drugs än vad det blev rock'n'roll.

Det ska understrykas att jag även gillar deras senare plattor, framför allt "Pump" (1989) och "Get A Grip" (1993), men just idag vill jag slå ett hårt slag för det Aeroemith presterade på 70-talet och rekommenderar alla med minsta intresse av rockmusik att kolla in alla de plattor jag nämner ovan. Är du inte redan frälst så kommer du att bli det - tro mig!

Vill avsluta med en livevideo till från Maryland, 1977:

Denna låt är en av favoriterna från "Rocks" och än idag kan man ju inte annat än att ryckas med i svänget och önska att man var där. Låt oss nu bara hoppas att Steven Tyler tar sig i kragen och dyker upp på Sweden Rock Festival i sommar.

Hur sliten Tyler än må vara finns det fan INGEN som kan ersätta honom. Det vore som att plocka bort Paul Stanley eller Gene Simmons från Kiss. Eller se Nirvana utan Kurt Cobain. Nej tack. Är Steven i Karlshamn är jag också i Karlshamn - ses vi längst fram?

"Throw me in the slam, catch me if you can!"

Martin
Twist Action Heroes