.

Hey ho, let's go home...

Backyard Babies anno 2010. Vad ska man säga. Tveksamt om det går att återge Backyard Babies spelning i Sporthallen på hemmaplan i Nässjö den 29 januari 2010 på ett rättvist sätt. I en tid där det finns alldeles för många band som drömmer om att lyckas, men samtidigt vill behålla sina åtta-till-femjobb, är det en enorm besvikelse att se band som verkligen vågade satsa lägga ner. Senast i raden är nu alltså Backyard Babies, vilket väl knappast undgått någon, även om det i deras fall handlar om en "paus på obestämd framtid".

 

Utan att orka gå in på detaljerna i detta resonemang, så har Backyard Babies alltid gått sin egen väg, aldrig gjort
det som förväntats, men gjort det som de gör till 100%. Så egentligen kom väl pausen inte som en blixt från klar
himmel. Det naturliga vore väl kanske att fortsätta släppa plattor, spela inför hitsökande Rockklassiker-
rockers, med en dalande skivförsäljning och bristande motivation som resultat. Men icke sa Nicke & co.
De tar paus.

Hej och tack för kaffet blev det alltså i gamla hemstaden Nässjö i fredags. Det var deras sista spelning i
Sverige. Publiken tackade genom att göra som publiken alldeles för ofta gör idag; titta frågande på varandra
under tystnad i väntan på att den där låten som de hört på Spotify, laddat ner eller spelat med till i Guitar Hero
ska komma. Och när "Minus Celsius" och "Brand New Hate" kom, jo visst - då blev det väl lite tryck i lokalen.
Vi hade också tagit paus.



En paus i väntan på att folk ska förstå. Hur man INTE kan förstå Backyard Babies är för oss ett frågetecken. Det
var också därför det kändes lite extra frustrerande att stå där och veta att det (i värsta fall) kunde vara sista
gången vi får se och höra "Abandon", "Highlights" eller "Devil-May-Care". Eller "Backstabber". Eller "Robber Of Life". Eller "Fill Up This Bad Machine". Eller...ja, ni fattar. En oerhört smärtsam tanke. Det har i åtskilliga intervjuer sagts att bandet vet att de har den där plattan som knäcker allt i sig, men att det inte finns plats för kreativitet under ett mer eller mindre konstant turnerande. Vi får bara hoppas att Sverige är redo för dem då.



Sätter nu vårt hopp till Sator som verkligen verkar vara revanschsugna. Ett hyfsat späckat spelschema, dels
under egen flagg, men även som uppvärmningsakt till småpojkarna i Backyard Babies under den del av deras
"Them XX"-turné som förlagts i Skandinavien. ”Småpojkarna” säger vi efter att någon i Sator, med glimten i ögat, lär ha droppat: "Vi lärde ju fan dem att dra halsbloss och dricka sprit! Och nu är vi förband!?" Då känns det tryggt att sångaren och gitarristen Kent Norberg i någon intervju ska ha sagt något i stil med att det nu bara är den hårda kärnan kvar, när de yngre banden som Hellacopters och Backyard Babies slutar och tar paus. Bandets motor Chips Kiesby, som också sjunger och spelar gitarr, stod för övrigt för kvällens absolut grymmaste citat:

"Jag har den stora äran att få presentera mig själv...
Mina vänner kallar mig Chips. Ni kan kalla mig The King Of Rock!"

Amen.

Twist Action Heroes