.

Oh! vad det är skönt
Och inte veta sitt eget bästa
Och gå på en smäll
Och sen rusa som en tjur
Rakt in i nästa

Oh! vad det är skönt och bra
Och äga sin egen radioapparat
Och slänga ut genom rutan
När dom snackar om sånt
Jag vill vara förutan

Nu är det väl revolution på gång?
Jag tycker att väntan börjar bli lång

Bakfickan är tömd på ess
Nykter i en vecka - en oändlig sträcka
Jag kan allting om tristess
Jag går upp imorgon, jag väntar tills dess

Äh! jag ligger här och tänker ut
Hur vi skall få vårt land på fötter bäst
Jag vill att allt skall bli som vanligt
Men ändå är det det som jag fruktar mest

Nu är det väl revolution på gång?
Jag tycker att väntan börjar bli lång 

Fröken jag går på glödande kol
Efter händerna på täcket i en vecka
Efter händerna på täcket i en vecka
Nu är det slut, nu får det räcka

Nu är det väl revolution på gång?
Jag tycker att väntan börjar bli lång
 

Texten ovan är ganska talande för hur jag allt oftare känner mig. Tiden bara försvinner och ena dagen tycker man att allting går alldeles för fort, medan man nästa dag tycker att en timme känns som en evighet.

Precis som Thomas Öberg sjunger vill man gärna vara kvar sin trygga bubbla, samtidigt som man är livrädd att fastna i tråkiga rutiner. Man känner å ena sidan en stress, men samtidigt ett inre lugn och en likgiltighet inför tidens gång. Lite lagom schizat. 

Har funderat mycket över livet på sistone av olika anledningar, därav detta märkliga inlägg. Står inför en hel del val och förändringar. En del frivilliga och en del ofrivilliga. Det är kul och obehagligt. Schizat får nog bli dagens ord känner jag.

Slutligen undrar jag vad det innebär i dagens samhälle att "bli vuxen". Förr gick man ut skolan, skaffade ett jobb, bildade familj och sedan var det klart. Runt 30 hade man liksom allting ordnat för sig, sedan rullade allting bara på. Jag tror inte jag kan räkna upp särskilt många jag känner runt 30 som är i den livssituationen. Är den utvecklingen bra eller dålig? Inte fan vet jag.

Inte många verkar heller veta sitt eget bästa, utan rusar på och tar livets smällar med en klackspark. Är det bra eller dåligt? No clue. Öberg slog hur som helst huvudet på spiken med denna texten. Tror knappast jag är ensam om dessa tankar.

För övrigt hörde jag låten första gången på P3 under sommaren 1998, när jag stod med mina hörlurar i korvfabriken på Scan och svettades. Det var även första gången jag hörde bob hund och kände redan som förvirrad 17-åring att det kanske var någon form av revolution på gång? Jag tycker dock att väntan börjar bli lång.

Martin
Twist Action Heroes